Mötet avklarat..
Lagom till hoppet börjar krypa uppåt så händer det något så man landar på knä igen... Varenda eviga gång.
Vet inte hur mycket mer av det här jag orkar... Har slagits så länge att jag boktstavligt talat, glömt vad jag slåss för.. Vad är poängen ? Ingenting är gott nog ändå...
Det är som att slåss mot en tegelvägg.. Ju hårdare jag slår desto mer går jag sönder... Slår mig själv blodig, utan resultat.. Hittar ingen väg ut ur det hela... Tror jag provat dem alla nu...
//
Trazzla *Kvider och morrar och tassar tillbaka in bakom murarna.... Kanske bäst att lägga på en rad sten till...*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar