Jag har länge hävdat...

Att man inte bör lita på någon.

Häromdagen fick jag, återigen, bekräftat att det inte är helt fel.

Jag öppnade mitt hem och mitt hjärta för en "vän" för ganska länge sedan. Denna "vän" har haft fri tillgång till min bostad, mina saker och all tänkbar hjälp.

Häromdagen skulle samma "vän" sitta hundvakt någon timme. Det visade sig dock att hundvaktandet var det sista "vännen" hade i tanken.

Så fort jag lämnade min lägenhet gick h*n igenom min dator.
Min dator är min privata sfär. Här i finns allt.. dagböcker, brev, noveller, gamla konversationsloggar med massor av folk, tankar, åsikter, känslor.
Att gå igenom min dator är att vanhelga min privata sfär. Detsamma gäller min plånbok, min dagbok, min post.
Ett brott mot mitt förtroende och min tillit, så stort, att det aldrig glöms. Aldrig kan förlåtas.

Vad rör sig i huvudet på den människa som offrar en vän för att stilla sin nyfikenhet ?

Jag funderar mycket på om detta verkligen var första gången... eller finns det fler tillfällen ? Var det bara så att jag råkade få veta denna gång ?
Jag känner mig utnyttjad... lurad.. bedragen...

Det finns inga ursäkter. Finns inga giltiga skäl för att göra en sådan sak.

//

Trazzla