lite över min bdsm-tillvaro och vart jag vill komma med den. Vad jag vill nå. Ju mer jag funderar på det hela, desto mer tvärsäker blir jag på att jag vill ha det extrema. Ett 24/7.... en TPE-relation.. Leva leken. Få den att upphöra vara lek och bli livet. På fullt allvar, dygnet runt, alltid. (TPE=total power exchange)
Jag vet inte hundra om jag skulle klara det, men jag har helt klart kommit till slutsatsen att jag inte kommer att sluta undra över det förrän jag har testat.
Ifrån min synvinkel finns det något mycket vackert över en kvinna som följer och "synkar" sin man. Över ett helt synkroniserat par. Tilliten, respekten.. känslorna.. För mig skulle det vara möjligheten att få leva en dröm. Inte alla får den chansen.. oavsett vad drömmen är.
//
Trazzla *drömmer sig bort och tänker på någon viss speciell*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Och logistiken kring det? Hur blir det?
SvaraRadera/vetot
Jamen.. det klart att du ska, det är vackert när två blir till en, när saker händer bara för att man tänker det. Resan blir blir en berg och dalbana och ställer stora krav på dig.. men ännu större på den som äger dig, den som lyfter dig till din pedistal och gör sitt yttersta för att du skall göra det samma. Mmmm..
SvaraRaderaKeep us posted hun.
/Mats
till "vetot" sickar jag ett stort "?" Logisitiken? Om man nu skall se det som ett logistiskt problem så kan jag intyga att det är inga som helst problem att leva i ett TPE eller 23/7 förhållande i verkliga livet.